Alvas auskultation

Jag var i en årskurs etta med 13 elever och det var en lärare, men på vissa lektioner hade fler resurser. Klassen jag var i kändes väldigt trygg och bra, de hade gått på samma skola sen de började i förskolan. Jag tyckte alla jobbade väldigt bra och hjälpte varandra mycket, läraren hade lappar på tavlan där det stod att om man behöver hjälp så ska man först tänka efter en gång till, sen ska man fråga en vän och sist ber man läraren om hjälp. Detta funkade väldigt bra och eleverna hjälpte varandra mycket, vilket kan ses utifrån det sociokulturella perspektivet och vygotskijs syn på lärande. Han såg att en viktig del i barnens utveckling är det sociala samspelet, och det får de öva på när de hjälper varandra, samtidigt som de lär sig.

Skolan var från förskolan till 6:an så på rasten var det mycket blandad aktivitet. Det fanns en skog som var uppdelad, så att de yngsta fick inte gå så långt in i skogen som de äldre. Det kan man se som Piagets stadieteori, att man är mogen för att klara av vissa saker i en viss ålder, sen när man blir lite äldre klarar man av ett nytt stadie.

Oftast jobbade eleverna i böcker men det fanns ett gäng datorer man kunde boka och en lektion hade eleverna varsin dator som de gjorde olika matte lösningar. Eleverna blev väldigt glada när de fick reda på att de skulle få ha datorerna och alla satt koncentrerade och gjorde de som de skulle göra. Även detta kan kopplas till det sociokulturella perspektivet då datorerna är ett redskap vilket blir mediering. Jag tycker det är bra att ha tekniska redskap i lagom mängd i skolan, för i dagens samhälle måste man ju kunna hantera en dator. Samtidigt är det viktig att eleverna får lära sig använda papper och penna och kunna skriva ordentligt. Vad tycker du?

Rebeckas auskultation

Jag gjorde min auskultation på en skola i en liten ort några mil utanför Karlstad. Det är en F-9 skola och jag var i en förskoleklass med 13 elever. När jag kom första dagen blev jag mottagen av nyfikna elever som ville veta allt om vem jag var och vad jag gjorde där. När deras lärare berättade för dem att jag skulle titta på vad de gjorde i skolan blev de lite fundersamma, men tyckte ändå att det var roligt med ett nytt ansikte.

Något som jag tänkte på direkt när jag gick in i klassrummet var att det fanns mycket bilder och hjälpmedel på väggarna som eleverna använde sig av. Till exempel fanns det bokstäver uppsatta längs väggen och även siffrorna från ett till tio. Bilderna användes mycket när de gjorde olika arbetsblad. När de skulle gör en uppgift som handlade om att följa bokstäverna från A till Ö för att skapa en bild, tittade eleverna på alfabetet på väggen och om de frågade om hjälp påminde läraren dem om att titta på de uppsatta bilderna.

När eleverna hade gjort klart sitt arbetspapper fick de välja på att måla eller pärla om de hade jobbat bra utan att störa någon annan. Detta resulterade i att eleverna gjorde sitt bästa för att jobba tyst och lugnt i klassrummet, för att sedan få sin belöning. Att ge belöning för att uppnå ett önskat beteende kan kopplas till behaviorismen och B.F Skinner teori om operant betingning, detta kan man läsa om i boken Lärande, skola, bildning.

Under mina dagar på skolan kom det mycket snö och när det var rast lekte nästan alla elever i snön. Många byggde snögubbar och kojor medans andra åkte pulka. Det var roligt att se hur hela klasser samlades kring en koja och lekte tillsammans.

Vad tycker ni om att ha mycket bilder och till exempel alfabetet uppsatt i klassrummet?

Amandas auskultation

Några mil utanför Karlstad i en skola med ungefär 500 elever besökte jag en klass i årkurs 3, för att göra en auskultation. Jag har aldrig tidigare jobbat inom skolan och var därför lite extra spänd inför denna dag. Eleverna och läraren i klassen tog emot mig på ett mycket välkomnande sätt. Jag blev placerad på en stol i klassrummet för att kunna observera dem under lektionerna. Klassen bestod av 20 elever, mestadels tjejer. Läraren i denna klass var vikarie för den ordinarie då hon var mammaledig. Vikarien var inte utbildad, men hade ändå fått ett år med denna klass.

Det jag reflekterade mycket om var att klassen var väldigt hjälpsamma mot varandra. Kunde man inte uppgiften så frågade eleverna alltid sina klasskompisar i förstahand. Genom att få hjälpa andra lär man sig mycket själv också.

Klassen hade inget speciellt belöningssystem, men läraren framförde bänk-boken som en belöning. Som t.ex. när dem hade svenska och skulle göra en uppgift sa läraren ”om ni blir klara med uppgift snabbt får ni städa bänken och läsa bok”. Boken eleverna hade i bänken fick dem själva låna från biblioteket. Som jag skrev framförde läraren detta som en belöning och det kan man koppla till behaviorismen och operant betingning, som man kan läsa om i boken lärande, skola, bildning. Det vill säga att deras beteende under lektionen förstärks genom att dem får städa bänken och läsa bok när dem är färdiga. Eleverna får en belöning när uppgiften är färdig och det önskande beteendet som läraren vill få fram är klart.

Frågan är om eleverna bli motiverade till att göra färdigt uppgiften när dem får städa bänken som belöning? Vi alla är olika och vissa barn älskar att få fixa i bänken medans andra kan tycka att det är de värsta som finns.

Under dessa tre dagar kom det väldigt mycket snö, rasterna bestod av mycket snö-lek. På skolgården lekte i princip alla med snö. Allt från snöbollskrig till pulkaåkning. Det jag observerade var att det var mest pojkar som körde snöbollskrig medans flickorna kollade på eller sprang igenom snöbollskriget. Det var som att dem ville vara med men ändå inte riktigt vågade.

I klassrummet fanns det en karta över skolgården, där det var områden som var förbjudna att vara på. På dem förbjudna områdena fick eleverna inte vara själva. Det kan man koppla till det sociokulturella perspektivet och utvecklingszonen. Eleverna är inte i rätt utvecklingszon för att kunna vara på dem områdena själva. Dem behöver hjälp av en mer kunnig person för att dem ska kunna klara av det. Eleverna är inte i rätt mognadsstadie för att ta det ansvaret.

Vad anser ni är relevant för en belöning?

Evelinas auskultation

Min auskultation utfördes på en lite mindre central skola med klasser från förskoleklass till sexan och totalt 290 elever. Jag fick följa tre olika klasser på min auskultation, två fyror och en sexa, med två olika lärare, och en extra resurs i ena klassen. Det var väldigt intressant att se dels hur lärarna uppträdde lite olika i de olika klasserna, trots samma innehåll på lektionerna, och dels hur klasserna betedde sig olika gentemot de olika lärarna.

Jag var mest inne hos sjätteklassarna då deras klasslärare var den jag följde och dessa elever kändes väldigt mogna för att vara sexor. De hade en tydligt märkbart bra relation med sin lärare och de viste vad som förväntades av dem fick jag känslan av.

Det var spännande att få vara ute på en skola och observera, särskilt eftersom att jag inte varit ute i skolan sedan jag själv var elev, förutom en gång, men nu såg jag det hela med lite andra ögon kändes det som. Det var också intressant och spännande att vara i personalrummet och få se att lärare är ganska ”chill”, att de faktiskt är människor och att man inte behöver vara den ”typiska läraren” som, i alla fall jag har haft bilden av, att lärare är.

På en mattelektion i en fyra kunde jag se lite av kognitivismen. Först anpassades lektionen efter elevernas mognadsstadie och läraren gick igenom lite saker på tavlan som de redan lärt sig för att få igång deras tänkande innan de skulle börja arbeta enskilt i sina böcker.

En sak jag tänkte på under mattelektionen var redskap, linjalen, gradskivan som sexorna hade, och miniräknare. Där kom det sociokulturella perspektivet in. Eleverna har då först genomgått appropriering, alltså bekantat sig och lärt sig hur de ska använda dem och sedan skedde mediering, det vill säga att de bara använde dessa utan problem. Men det gäller också alla begrepp och termer inom matematiken så som addition, subtraktion, summa, kvot, differens etc. Alla dessa har barnen också fått bekanta sig med, alltså har det skett en appropriering även då. Vad betyder dessa termer? Vad hör till vad? Hur används dem? och så vidare. Enligt Vygotskij var skolan miljön där man skulle bli bekant med kunskaper av dessa slag.  Säljö skriver så här: ”Det är här det finns möjligheter att låta barn möta och appropriera de slags kunskaper som låter dem förstå världen utanför den egna erfarenheten.” (Lärande skola bildning, (2012) s.192-193)

En annan sak jag tänkte på var ett exempel läraren gick igenom som handlade om överslagsräkning. Den uppgiften skrev hon upp på tavlan som en addition och förklarade det sedan som att de har kontanter och ska handla jeans och undrade då om pengarna skulle räcka. Detta blev då ett superbra knep som eleverna faktiskt skulle kunna använda i praktiska situationer när de handlar. Så som Pragmatismen menar att kunskap är något människor kan använda sig av och som hjälper dem att hantera situationer och problem de möter. Barnen får i en sådan praktisk situation nytta av det de lärt sig och kanske blir det enklare att klara av den teoretiska biten om man väl varit ute och handlat och gjort en överslagsräkning. ”Learning by doing” som Dewey sa vilket man kan läsa om i Roger Säljös kapitel om den lärande människan i Lärande skola bildning.

Vad tror ni om att få lära sig mer praktiska saker i skolan, som man faktiskt har användning av i vardagslivet? Tror ni att det räcker med teori på saker eller behöver man faktiskt prova på riktigt, som i det här fallet handla, räkna sina pengar, betala och inse att det fungerar i vardagen?

 /Evelina

Amandhas Askultation

Under min auskultation var jag på en skola med ca 500 elever, i årskurs 4-9. Skolan ligger i centrum av en stad med ca 30 000 invånare. Jag besökte en åk 4. Jag tycke att det var svårt att bara sitta och observera eleverna och läraren, och hinna med att se så mycket som möjligt. Eleverna ställde undrande frågor om vad jag skrev ner och vad jag egentligen gjorde där, jag tror inte riktigt de förstod grejen.. 

Eftersom skolan har både mellanstadiet och högstadiet var det ganska stor variation var eleverna befann sig på rasterna. Skolan har en cafeteria där enbart högstadieeleverna får befinna sig. Det kan man koppla ihop till det kognitiva perspektivet och Piagets stadie teori. Han menar att barn går igenom olika stadier och när man når en viss ålder kan man gå vidare till nästa stadie och så vidare. Alltså är inte mellanstadieeleverna mogna nog för att hantera pengar och därför inte får befinna sig i cafeterian. 

En annan sak jag lade märke till var det behavioristiska perspektivet. Läraren används sig av förstärkning av beteenden. När skoldagen började skulle alla elever sätta sig tyst vid sin bänk. Gjorde eleven det fick han/hon beröm vilket förstärkte önskat beteende. Hon använde också belöning som en förstärkning. Skötte sig eleverna under en lektion kunde de ibland få avsluta lektionen tidigare och där med få lite längre rast. Detta kan kopplas till behaviorismen och operant betingning. I boken lärande skola bildning skriver Säljö att grundprincipen för betingningen är att förstärker ett beteende som uppvisas, när personen sedan får respons förstärks ett önskvärt beteende. Genom att förstärka beteendet är det större chans att de gör på samma sätt nästa gång också.

Alla i klassen hade en varsin iPad som de använde i sitt skolarbete. Det kan vi koppla till det Sociokulturella perspektivet, där iPaden är mediering, alltså ett redskap och eleverna måste lära sig hur man ska använda iPaden på ett bra sätt, och approprerning sker. Säljö menar att begreppet approprerning används för att beskriva och förstå lärande och innebär att en person blir bekant med och lär sig använda kulturella redskap och förstår hur de medierar med världen.

Vad tycker ni om att elever ska använda teknik, som till exempel iPad, i sitt arbete? Vad kan vara positivt och vad kan vara negativt?