Evelinas auskultation

Min auskultation utfördes på en lite mindre central skola med klasser från förskoleklass till sexan och totalt 290 elever. Jag fick följa tre olika klasser på min auskultation, två fyror och en sexa, med två olika lärare, och en extra resurs i ena klassen. Det var väldigt intressant att se dels hur lärarna uppträdde lite olika i de olika klasserna, trots samma innehåll på lektionerna, och dels hur klasserna betedde sig olika gentemot de olika lärarna.

Jag var mest inne hos sjätteklassarna då deras klasslärare var den jag följde och dessa elever kändes väldigt mogna för att vara sexor. De hade en tydligt märkbart bra relation med sin lärare och de viste vad som förväntades av dem fick jag känslan av.

Det var spännande att få vara ute på en skola och observera, särskilt eftersom att jag inte varit ute i skolan sedan jag själv var elev, förutom en gång, men nu såg jag det hela med lite andra ögon kändes det som. Det var också intressant och spännande att vara i personalrummet och få se att lärare är ganska ”chill”, att de faktiskt är människor och att man inte behöver vara den ”typiska läraren” som, i alla fall jag har haft bilden av, att lärare är.

På en mattelektion i en fyra kunde jag se lite av kognitivismen. Först anpassades lektionen efter elevernas mognadsstadie och läraren gick igenom lite saker på tavlan som de redan lärt sig för att få igång deras tänkande innan de skulle börja arbeta enskilt i sina böcker.

En sak jag tänkte på under mattelektionen var redskap, linjalen, gradskivan som sexorna hade, och miniräknare. Där kom det sociokulturella perspektivet in. Eleverna har då först genomgått appropriering, alltså bekantat sig och lärt sig hur de ska använda dem och sedan skedde mediering, det vill säga att de bara använde dessa utan problem. Men det gäller också alla begrepp och termer inom matematiken så som addition, subtraktion, summa, kvot, differens etc. Alla dessa har barnen också fått bekanta sig med, alltså har det skett en appropriering även då. Vad betyder dessa termer? Vad hör till vad? Hur används dem? och så vidare. Enligt Vygotskij var skolan miljön där man skulle bli bekant med kunskaper av dessa slag.  Säljö skriver så här: ”Det är här det finns möjligheter att låta barn möta och appropriera de slags kunskaper som låter dem förstå världen utanför den egna erfarenheten.” (Lärande skola bildning, (2012) s.192-193)

En annan sak jag tänkte på var ett exempel läraren gick igenom som handlade om överslagsräkning. Den uppgiften skrev hon upp på tavlan som en addition och förklarade det sedan som att de har kontanter och ska handla jeans och undrade då om pengarna skulle räcka. Detta blev då ett superbra knep som eleverna faktiskt skulle kunna använda i praktiska situationer när de handlar. Så som Pragmatismen menar att kunskap är något människor kan använda sig av och som hjälper dem att hantera situationer och problem de möter. Barnen får i en sådan praktisk situation nytta av det de lärt sig och kanske blir det enklare att klara av den teoretiska biten om man väl varit ute och handlat och gjort en överslagsräkning. ”Learning by doing” som Dewey sa vilket man kan läsa om i Roger Säljös kapitel om den lärande människan i Lärande skola bildning.

Vad tror ni om att få lära sig mer praktiska saker i skolan, som man faktiskt har användning av i vardagslivet? Tror ni att det räcker med teori på saker eller behöver man faktiskt prova på riktigt, som i det här fallet handla, räkna sina pengar, betala och inse att det fungerar i vardagen?

 /Evelina